Jag har sagt till mig själv att jag aldrig kommer starta en blogg, se hur det gick. Är jag så jävla svag? Det är facebook hysteri i Sverige eller rättare sagt i världen. Samma visa var det för några år sedan när det var Lunarstorm som gällde. Facebook kallas förövrigt för ”Lunarstorm fast för vuxna” bara det får en att tappa suget.
Nu har jag inte lunarstorm men på facebook är jag medlem. Vad är det roliga med facebook egentligen? Titta på Anders nyvaxade volvo 740? bli vän med Leif Pagrotsky och andra kändisar?
Vi har ju vännerna på msn, om man verkligen är intresserad av Anders 740 så kan man väl få bilder av honom där? eller har jag fel?
”Begreppet grupptryck används vanligtvis för att beskriva människors sociala tryck på varandra, Ett socialt tryck att anpassa sig till omgivningen finns dock i alla generationer, till exempel vad gäller kläder, beteende, intressen m.m. Oftast sker anpassningen till gruppen helt omedvetet”
Alla pratade om facebook och jag visste inte ens vad det var. Jag blev nyfiken på vad det var för någonting och blev medlem.
Kände jag mig utanför? Anpassade jag mig till ”facebook-gruppen” omedvetet? Skriver jag blogg bara för alla gör det?
